Hjärtat bakom siffrorna-en väns blogg

Hjärtat bakom siffrorna-en väns blogg

07 maj 2011, kl 12:12 Skrivet av mrsfinelady

Tankarna irrar... jag borde sätta ihop fler exemplar av namninsamlingen i pappersformat, och sända de som väntar och som har åtagit sig- så storhjärtat <3 att handhava en sådan. Jag borde tillverka en vackrare layout för detta, samt nedteckna ett personligt brev att fästa i tillägg till namninsamlingen, för att kanske, kanske öka chanserna till fler underskrifter. Jag borde på allvar sätta mig ned med alla papper gällande föreningens uppbyggnad. Jag borde snart beställa ännu fler varor i marknadsföringsform- men det saknas ekonomi för det. Jag borde nedteckna alla mina tankar från då till nu... från demonstrationsdagen... fram till denna natt, då jag sitter och snubblar på mina ord. Känslan av att vilja spy upp mitt inre övermannar mig, med jämna mellanrum. Känslan av att det helt enkelt är nog- för länge, länge sedan. Rädslan för att inte kunna återvända till livet- vardagen... och den så kallade verkligheten som jag i grunden verkligen föraktar. Hur skall jag kunna stödja detta- denna sinnesjuka verklighet? Hur skall jag kunna vara en del av det samhälle som vill mörda min älskade (och många med honom)- som inte ser hans värde- hans mänsklighet- hans existens---- som förnekar den jag älskar hans... hans liv. Hur skall jag kunna andas samma luft som de som fattar dessa beslut- hur skall jag finna mig åter- hur skall .... hur skall...... hur? Vi, vi får ofta frågan- "men om Ni gifter Er då??" ... ja, rent lagmässigt sett...när man läser utlänningslagen, så skall detta inte ha någon egentlig betydelse. Man står enligt utlänningslagen lika, vad gäller rättigheter samt skyldigheter redan då man beslutar sig om man vill leva tillsammans och dela boende. Detsamma som gäller svenskar gäller alltså också i vårt fall- ett giftermål har ingen egentlig betydelse. Det hade det förr, men det skall det alltså inte ha nu. Vi vill gifta oss- naturligtvis. Vi vill gifta oss för OSS- för vår skull- för Kärlekens skull... inte för ett dokument. Vi har drömt om att få göra detta en dag, då denna mardröm är över och vi tillåts vakna upp, till den glittrande morgonstund... då frihet råder och kärleken står som segrare........ i en framtid, så långt borta från det mörker som omlindats oss... (i förhoppningen om att vi icke skall förmå oss att finna vägen ut??!) Detta långsamma mord- denna själsliga misshandel........ Förövaren - Finn Dig ett passande piller för att orka andas nästa dag... se hur långt benen bär........ om Du dör av smärta och förfall.... glöm att jag skall sörja att Du icke tilläts vara här..... glöm att jag en natt skall ha svårt att sova, för att Du en gång beträdde den mark, som jag tilldelats att över råda. På min högt uppsatta tron kan jag vagt urskilja... energiernas skräck och det som en dag var Ditt sista skriks vilja. Min andliga resa är för andra ett vittnesmål om hur långt och hur lågt spiralerna går... nej, så arbetslös skola Du aldrig bliva... men jag hanterar det att finna ro och vardag i själslig pina. Vi har ansökt om ett dokument från Iran som kan styrka att Taher är ogift i landet. Vi har väntat länge. Tillsist kom det. Vår glädje var svår att beskriva. Vi ansökte då om hindersprövning. Vi väntade på svar.... Vi väntade... och vi väntade....... ............................................................... Varje dag spejade jag efter postbilen, den gula lilla bilen med den glade, trevlige, vinkande mannen... han som kanske skulle leverera glädjen... en dag... en dag av kärlek, lycka, värme, tro, hopp, gemenskap och... och skönhet.... en slags paus... en slags paus i allt detta... i denna kamp. Vi ... vi hade sett att vi inte kunde invänta dagen för frihet... vi såg att vi behövde glädjen... i detta här och nu, som vi befinner oss i... en kort stunds vila... återhämtning... en kort stunds ljus. (.............. och......... och om..... om *Gud förbjude!!!!!!!!!!!!* ........... om.........) Klänningens tyg kanske gulnar där den hänger... pryder en garderobsdörr i vårt sovrum... skorna i fönstret kanske bleks... men jag vill inte ta bort de, jag vill inte lägga undan de... för de påminner mig om drömmen, de får mig att fokusera... orka....längta, sträva, kämpa, slita........ Dagen efter demonstrationen for jag ivrigt ut till brevlådan, den glade mannen hade äntligen levererat annat än reklam. Jag skyndade in med ett brev pressat mot mitt bröst, jag drog envist i Sunnas koppel, för att hon skulle förstå att det var bråttom och... och vi måste in... in till "pappa" Taher och slita upp innehållet i kuvertet... det som kanske kanske var... var självaste beviset på att vi faktiskt har någon som helst rättighet till vår kärlek, till vårt gemensamma liv och till ... till vårt värde och vår glädje. Brevet var märkt med skatteverkets symbol. Taher nickade när jag med andan i halsen höll fram det framför honom. Nickandet betydde... "öppna det Du". Jag slet upp brevet utan ord. Gloria satt i sin stol vid matbordet och beskådade oss... Pappret... papper.... ord.................................................................................. dokumentet ni sänt oss från Iran verkar inte vara orginal, vänligen inkom med dokumentet igen. Vidare följde ett formulär med tusen frågor om Tahers legitimering och även frågor om hans asylansökan. Hur skall vi kunna inkomma med dokumentet som finns i deras händer???!!!- stämplat- och av en annorlunda papperstyp...........- DEFINITIVT inte en kopia. Dokumentet är i deras händer- vi har det inte kvar- det dokumentet är orginalet- och vi kan inte inkomma med någonting som vi inte har. Tystnad. Känslan av att vilja spy upp sina inälvor. (nej jag har inte ringt. Jag har inte förklarat... jag har ett massivt stenblock kastat på mitt sönderslitna hjärta... dess vaga puls kan inte rubba tyngden....... tyngden och de vassa kanterna.......................................................................................................................................)

Detta har en vän till mig skrivit om sin livssituation idag....hon behöver allt stöd hon kan få och jag hoppas ni besöker även henns blogg på följande länk:
 www.hjartatbakomsiffrorna.blogg.se
Gå in och läs och följ en förtvivlad kamp mot både myndigheter och rädsla,oro och ångest för hur det ska gå. Själv blir jag så ledsen över att det få bli så här....
Så läs snälla ni
Kramelikram därute och var glada att ni har varann!!!