torsdag 22 september 2011

SORG!!

Det var ett tag sen jag skrev,och nu är jag mer ledsen än någonsin, min stackars lilla mamma har fått lungcancer...och jag är livrädd!! För er som inte vet så miste min man sin mamma i lungcancer för 3,5 år sen efter att ha kämpat emot 3 gånger....min kära familj anser att jag har katastrof tänkande och att jag inte har skäl att oroa mig och vara rädd-ställt till erfarenheten jag haft, är det konstigt att jag är nervös?? Tror inte det. 


Sen har det hänt så mycket mera också.Maken ska på MRI-röntgen för sin sjukdom då risken finns att han är sämre-de ska jag heller inte oroa mig över antar jag.....
Ja listan kan göras så lång--


Min bror bekräftade för mig att min sk släkt på mors sidan då aldrig brytt sig om mig och hur jag än vrider o vänder på det och försöker hitta ett försvar så finner jag att han har ju rätt...
<tillhör vanvårdsgruppen> jag hade inte hamnat på barnhem om de hade brytt sig om mig de minsta...men där fick jag sitta efter att ha varit utsatt för brott o gå igenom ännu mer svåra saker...fakta är vidrigt, bara att erkänna.


Så här har ni en del av mitt bedrövliga liv..
Stor smärta och stor sorg har jag för att de vänt mig ryggen, och för att de räknar mig för obetydlig..deras förlust, ja de är de..
Frågan är-hur glömmer jag bort människor som jag alltid trott nånstans hade en plats för mig???






Kramelikram därute till er som läser!!

torsdag 2 juni 2011

Stoppa av visningarna

Stoppa avvisningarna av Iranska flyktingar till en osäker framtid i Iran där rättssamhället satts ur spel för länge sedan.....Glorias pappa (som jag skrivit om tidigare) är en av de som riskerar öivet om han tvingas tillbaka..
Hjälp dom alla genom att skriva på här;
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5664

måndag 23 maj 2011

Kattungar...


Detta är senaste tillskottet i vår familj...eller ja en av 3 knoddar..lilla Marie..ja hon kan tingas för flytt i juli men villkoret är att hon och hennes bröder INTE får bli sommarkatter och att de blir märkta. Och de är ej gratis heller utan 150 kr vid tingning (som ej återfås om du ändrar dig) och 250 kr till vid hämtning. Önskas vetrinärbesiktning så tillkommer den kostnaden.
Lämna ditt mobilnummer så hör jag av mig till dig!!


Kattungarna finns i Hudiksvalls trakten!!

Ja himmel......

Ont ,trött och allmänt blä...ja en sån dag har jag idag.
Skulle egentligen vilja åka till Gävle idag, skulle hänt lite kul saker där i samband med de jag skrev lätt om tidigare...med folkan alltså..men jag klarar det bara inte idag.
Ska dessutom till den nya läkaren på vår vårdcentral, det är så typiskt-att precis när jag börjat få en läkare att fatta något-ja då försvinner de..Det slår aldrig fel, och så får jag börja från början med mina frågor och med mina förklaringar etc..
Förklaringar undrar väl du nu???
Jo jag är diabetiker (typ 2:a) och som sådan så ska man helst sticka sig i både fingrar o mage,lår ja ju name it.
Jag har en mycket kraftig skräck för sprutor efter övergrepp i barndomen...skrev om de med i tidigare inlägg...och p gr av svår tandläkarskräck...saknar dessutom den där överhuden som man i normala fall har att sticka i, den är på mig bara millimeter tunn...och ovan på det så får jag ständig hud infektioner och har värk i händerna som de är ändå utan att vilja/klara att få mer skit i fingrarna...
Med alla dessa skäl borde det vara enkelt att få stöd och hjälp med automatisk provtagnings metod via tex provtagning från huden, ja för jag har sett att de existerar, och samma sak om jag skulle bli insulin beroende så borde jag kunna få just en dosa på magen med pump som sköter de automatiskt som för barn som ej kan sticka själv...men icke, och jag får börja om från början med varje läkare och förklara om och om igen...innan de fattar- det är pest!! Och ja,ni kan ju tänka er vilken onödig tid det tar på läkarbesöket att ständigt behöva försöka få doktorn att begripa att jag inte är som andra patienter som KAN sticka sig....suck...håll tummarna att jag får denna nya att fatta direkt..så jag slipper börja om igen....


kramelikram därute från skräcken

söndag 22 maj 2011

Du är en enastående kvinna-är jag??? Part 1 (ursäkta oordningen

Det fick jag höra av min makes styvsyster idag...och frågan-hur orkar du??
Det är ju det jag inte gör.
Jag faller, ramlar, kraschar-----min själ går i tusen bitar och min ande är så bedrövad...jag är slukörd och totalt orkeslös....smulorna av mig klistras ihop så gott de går när barnen är hemma-då biter jag ihop..inombords gråter jag...för de som står mig närmast i cirkeln utanför familjen, ser inte, hör inte mina rop på hjälp......
Kroppsligt är det kaos med fruktansvärd smärta som följd...den som lever med fibromyalgi vet hur illa det är när man inte får sova för att det gör ont och inte kan vila heller...slappna är nästan omöjligt..
Och så familjen då, dottern som jag hoppas (ännu) vara fri från sin fars sjukdom-visar vissa tecken på att ha ärvt den iallafall, hon glömmer saker väldigt fort, iallafall de som är i korttidsminnet-så nu har man oro för henne med...
Sonen, ja han har sina bekymmer och funktionshinder med den nyaste dignosen laktosintolerans nyställd....jag är ställd för jag vet inte hur jag ska bete mig längre..
Och maken som förmodligen haft en TIA attack nyligen-hans ben hänger inte med längre och humöret och styrkan går upp o ner som en pannkaka...försämringar för hans del betyder tyngre vardag för mig..

Men nu säger min själ STOPP och hur gör jag då??
Jag vill bara sitta och gråta-men har inga tårar, vill skrika ut min sorg och min avsky mot sjukdom och död..
Skrapa ihop smulorna och kasta dom i soporna och resa mig som fågeln fenix...frågan är hur??
Och när ska mina närmaste verkligen SE och HÖRA.....inte bara fortsätta vandra i tron att hon är stark för hon säger inget....nej jag vill inte vara till besvär heller-för det har visats sig bli misstolkat förr-därför säger jag inget, så blir de inga problem......men önskar så att de kunde fråga;
Hur mår du? Orkar du?? Behöver du stöd???
För jag mår fruktansvärt dåligt-vill bara lägga mig ner och somna, men får inte och skulle inte vilja egentligen heller men jag är så trött när energin slitits ur mig...behöver hjälp!!
Fråga 2 nej jag orkar inte ensam längre..för det har blivit för mycket nu, med inte bara familjen utan allt runt omkring som krånglar och stökar.....och jag har så ont av all stress!!
Och sista frågan..JA jag behöver stöd med hela situationen och hjälp att reda ut detsamma och jag behöver det idag, inte nästa vecka eller månad eller år..för jag vill hinna leva också...inte bara finnas för allt och alla andra.....är det nån som förstår???

Kramelikram från deppiga mamman

Du är en enastående kvinna-är jag??? part 2

Fick vara med om en riktig gråt attack idag....tårarna föll, ett under att nerverna höll...
Kändes som hjärtat skulle brista av...ja av vad egentligen??
Det var som att slitas upp in ifrån och ut.....smärtan, oron och ångesten bara greppade tag om hela min själv....de kändes som jag var ensam i hela världen....att där ej fanns någon för mig.
Så svårt har det inte känts på mycket länge, måste ha varit att jag berättade så mycket om mig själv i fredags, måste varit de som triggat alltihop- jag vet inte..
För de av er som inte känner mig så kan jag berätta att jag tillhör gruppen som blev intervjuad av vanvårds utredningen inom sociala barn omsorgen, en av de som hoppas få rätt till ersättning för att kunna (om möjligt) skriva en bok om vad socialen inte ska och borde göra när de gäller utsatta barn..
Jag berättade även lite om varför jag hamnade på barnhemmet......vad min söta styvbror gjorde mot mig *ironi*...övergreppen....och om vården som blev förvaring och nya övergrepp begångna av andra ungdomar som var där för att de inte fungerade hemma.......om övergreppen från personalen som tvingade oss att städa trapphus kl 0600 på morgonen lördagen efter skolavslutningen, för att statuera exempel....mmmm listan kan göras lång...att vi räddat en kille från att hamna i trubbel de ansågs tydligen betraffningsbart...och precis ALLA fick städa..det var efter 1980 det hände, nu hoppas jag på upprättelse för mig och mina med systrar och bröder efter 1980, att även vi får upprättelse...


Ja så kanske var det smärtan över det som varit som äntligen börjar att släppa, jag vet inte..min psykolog sa något sådant iallafall, när jag talade med henne-att jag inte gett mig tid att sörja, ta tid för bara mig...så kanske..


Kramelikram på er därute och vill ni skicka gärna styrkande tankar till mig..

Hur???

Det är frågan jag ställer mig ikväll, ska jag få ordning i mina tidigare inlägg när jag skriver och publicerar annat samtidigt..hur gör man..?? Någon som kan tipsa mig om det?? För jag går bet om det??? Hjälp!! 

3 små knoddar...tíllbaka igen.


Igår fick jag agera barnmorska åt vår honkatt Mimmi...hon fick sin fjärde kull ungar...2 pojkar och en flicka vekar de vara..alla vita med pyttelite grått på huvudet... Gissa om hon är en stolt mamma?? Skickar in bilder så småningom..
Som ni förstår så har datorn äntligen kommit fram igen..vi är på plats i vår nya fina lägenhet...trivs som fisken i vattnet..de är så fint här..nyrenoverat och dessutom varmt...inget draghål och inga mögel o fuktskador här inte..
Min fd hyresvärd beter sig som om allt ska vara efter hennes pipa...trots att hon har städ skuld till oss försöker hon slingra sig ur det..hon vill kompromissa påstår hon,men de ska endast vara på hennes villkor-inte ska nån annan ha rätt att säga nåt...hoppas ingen går i hennes nät o råkar lika illa ut som oss...Denna människa skulle dessutom föreställa vän..på sina villkor ja, samlar på allt som sagts har hon gjort...inte en människa att lita på alltså..hon vågar dessutom inte komma o träffa mig, väl medveten om att hon gjort bort sig antar jag......hmmmmmm...Hon kommer nog tyvärr sluta som en bitter människa...inget man önskar nån men kan man inte vara vänlig och prata med andra som vuxna människor gör och finna sig i att nån blir arg...ja då är man inte vuxen i mina ögon...och inte är man vän heller....

Kramelikram på er därute, nu ska vi fortsätta packa upp..

Stora bolags ovilja

Stora bolags ovilja del 8

Holmens måtte tro att jag är en idiot eller nåt...fast nu band de faktiskt ris åt egen rygg med sista mailet jag fick, eller ja deras sk jurist gjorde det. För han visade att han inte HAR EN SUSNING om vad ärendet egentligen gäller. Och påstår att jag skulle hävdat att det är timmerbilar som kört sönder vägen...nej det har jag ALDRIG sagt för dessa skulle sätta sig lika illa som vår bil gjorde, om inte värre när vägen var så sönderkörd utan det var och förblir SKOGSMASKINER MED SNÖKEDJOR på, inget annat, som slet sönder vägen. Desutom hävdar han att det var tjäle i backen, fel igen...för det var det inte..hade det varit tjäle så hade inte vägen slitits sönder heller....då hade "bara" snön varit moddig...........men men, det är bara att fortsätta kampen om att få rätt mot dom...som jag bad om föut, maila dom gärna och ifrågsätt hur de kan behandla folk så som de behandlar oss och reblogga GÄRNA min lilla följetong om oseriösa Holmen skog som inte vågar medge att de agerat felaktigt mot oss, inte bara en gång utan flera gånger nu.
Själv tänker jag INTE ge mig...
Kramelikram därute..

Hjärtat bakom siffrorna-en väns blogg

Hjärtat bakom siffrorna-en väns blogg

Tankarna irrar... jag borde sätta ihop fler exemplar av namninsamlingen i pappersformat, och sända de som väntar och som har åtagit sig- så storhjärtat <3 att handhava en sådan. Jag borde tillverka en vackrare layout för detta, samt nedteckna ett personligt brev att fästa i tillägg till namninsamlingen, för att kanske, kanske öka chanserna till fler underskrifter. Jag borde på allvar sätta mig ned med alla papper gällande föreningens uppbyggnad. Jag borde snart beställa ännu fler varor i marknadsföringsform- men det saknas ekonomi för det. Jag borde nedteckna alla mina tankar från då till nu... från demonstrationsdagen... fram till denna natt, då jag sitter och snubblar på mina ord. Känslan av att vilja spy upp mitt inre övermannar mig, med jämna mellanrum. Känslan av att det helt enkelt är nog- för länge, länge sedan. Rädslan för att inte kunna återvända till livet- vardagen... och den så kallade verkligheten som jag i grunden verkligen föraktar. Hur skall jag kunna stödja detta- denna sinnesjuka verklighet? Hur skall jag kunna vara en del av det samhälle som vill mörda min älskade (och många med honom)- som inte ser hans värde- hans mänsklighet- hans existens---- som förnekar den jag älskar hans... hans liv. Hur skall jag kunna andas samma luft som de som fattar dessa beslut- hur skall jag finna mig åter- hur skall .... hur skall...... hur? Vi, vi får ofta frågan- "men om Ni gifter Er då??" ... ja, rent lagmässigt sett...när man läser utlänningslagen, så skall detta inte ha någon egentlig betydelse. Man står enligt utlänningslagen lika, vad gäller rättigheter samt skyldigheter redan då man beslutar sig om man vill leva tillsammans och dela boende. Detsamma som gäller svenskar gäller alltså också i vårt fall- ett giftermål har ingen egentlig betydelse. Det hade det förr, men det skall det alltså inte ha nu. Vi vill gifta oss- naturligtvis. Vi vill gifta oss för OSS- för vår skull- för Kärlekens skull... inte för ett dokument. Vi har drömt om att få göra detta en dag, då denna mardröm är över och vi tillåts vakna upp, till den glittrande morgonstund... då frihet råder och kärleken står som segrare........ i en framtid, så långt borta från det mörker som omlindats oss... (i förhoppningen om att vi icke skall förmå oss att finna vägen ut??!) Detta långsamma mord- denna själsliga misshandel........ Förövaren - Finn Dig ett passande piller för att orka andas nästa dag... se hur långt benen bär........ om Du dör av smärta och förfall.... glöm att jag skall sörja att Du icke tilläts vara här..... glöm att jag en natt skall ha svårt att sova, för att Du en gång beträdde den mark, som jag tilldelats att över råda. På min högt uppsatta tron kan jag vagt urskilja... energiernas skräck och det som en dag var Ditt sista skriks vilja. Min andliga resa är för andra ett vittnesmål om hur långt och hur lågt spiralerna går... nej, så arbetslös skola Du aldrig bliva... men jag hanterar det att finna ro och vardag i själslig pina. Vi har ansökt om ett dokument från Iran som kan styrka att Taher är ogift i landet. Vi har väntat länge. Tillsist kom det. Vår glädje var svår att beskriva. Vi ansökte då om hindersprövning. Vi väntade på svar.... Vi väntade... och vi väntade....... ............................................................... Varje dag spejade jag efter postbilen, den gula lilla bilen med den glade, trevlige, vinkande mannen... han som kanske skulle leverera glädjen... en dag... en dag av kärlek, lycka, värme, tro, hopp, gemenskap och... och skönhet.... en slags paus... en slags paus i allt detta... i denna kamp. Vi ... vi hade sett att vi inte kunde invänta dagen för frihet... vi såg att vi behövde glädjen... i detta här och nu, som vi befinner oss i... en kort stunds vila... återhämtning... en kort stunds ljus. (.............. och......... och om..... om *Gud förbjude!!!!!!!!!!!!* ........... om.........) Klänningens tyg kanske gulnar där den hänger... pryder en garderobsdörr i vårt sovrum... skorna i fönstret kanske bleks... men jag vill inte ta bort de, jag vill inte lägga undan de... för de påminner mig om drömmen, de får mig att fokusera... orka....längta, sträva, kämpa, slita........ Dagen efter demonstrationen for jag ivrigt ut till brevlådan, den glade mannen hade äntligen levererat annat än reklam. Jag skyndade in med ett brev pressat mot mitt bröst, jag drog envist i Sunnas koppel, för att hon skulle förstå att det var bråttom och... och vi måste in... in till "pappa" Taher och slita upp innehållet i kuvertet... det som kanske kanske var... var självaste beviset på att vi faktiskt har någon som helst rättighet till vår kärlek, till vårt gemensamma liv och till ... till vårt värde och vår glädje. Brevet var märkt med skatteverkets symbol. Taher nickade när jag med andan i halsen höll fram det framför honom. Nickandet betydde... "öppna det Du". Jag slet upp brevet utan ord. Gloria satt i sin stol vid matbordet och beskådade oss... Pappret... papper.... ord.................................................................................. dokumentet ni sänt oss från Iran verkar inte vara orginal, vänligen inkom med dokumentet igen. Vidare följde ett formulär med tusen frågor om Tahers legitimering och även frågor om hans asylansökan. Hur skall vi kunna inkomma med dokumentet som finns i deras händer???!!!- stämplat- och av en annorlunda papperstyp...........- DEFINITIVT inte en kopia. Dokumentet är i deras händer- vi har det inte kvar- det dokumentet är orginalet- och vi kan inte inkomma med någonting som vi inte har. Tystnad. Känslan av att vilja spy upp sina inälvor. (nej jag har inte ringt. Jag har inte förklarat... jag har ett massivt stenblock kastat på mitt sönderslitna hjärta... dess vaga puls kan inte rubba tyngden....... tyngden och de vassa kanterna.......................................................................................................................................)

Detta har en vän till mig skrivit om sin livssituation idag....hon behöver allt stöd hon kan få och jag hoppas ni besöker även henns blogg på följande länk:
 www.hjartatbakomsiffrorna.blogg.se
Gå in och läs och följ en förtvivlad kamp mot både myndigheter och rädsla,oro och ångest för hur det ska gå. Själv blir jag så ledsen över att det få bli så här....
Så läs snälla ni
Kramelikram därute och var glada att ni har varann!!!

Teater

Och otroligt mycket som hänt..
Fredagen började med vårdbehandling i Gävle och avslutades med affärs besök i Hemlingby köpcenter , där i mellan var jag på intervju på Folkan i Gävle och blev intervjuad om mitt liv som sjuk och överskuldsatt..och om de svårigheter de medfört att aldrig kunna ens ta ett telefon abonnemang...Och om orsaken till varför det blivit såhär...


Många tycker att man får skylla sig själv...nåja så tycktes de väl så iallafall men inte har det väl undgått någon vad som sker med sjuka idag..att de sparkas ur systemet på löpande band med rekordfart eftersom deras sjukdomar inte lyder vad socialstyrelsen slagit fast skall vara de guidelinjer försäkringskassan ska gå efter..Det finns sjukdom man aldrig blir frisk ifrån, hur man än försöker, och den ekonomiska stressen gör det inte lättare för den som är sjuk att bli frisk igen....det är nåt nuvarande ledarskap tydligen och högaktningsfullt skiter i...för de har inte drabbat dom.


Men nu är det så vänner att blir man sparkad ur systemet och hänvisad till socialbidrag, som ju ska vara tillfällig hjälp, då kan man inte betala sina lån, räkningar och ibland eller ja nästan jämt inte heller den vård, tandvård och medicin man behöver...
Och i samma stund man slutar betala sina räkningar så börjar kraven dimpa ner och ränteklockan tickar....inom ett år är en skuld på 10000 kr upp i 15-20000 kr p gr av bara räntor och tillkomna avgifter, precis som om det blir lättare att betala tillbaka om skulden hela tiden växer????
Får man sen utmätning på de lilla man har i inkomst (ej socialbidrag) så ska ni inte tro att man betalar skulden, oh nej man får betala den eviga räntorna och avgifterna....och detta kan pågå år ut och år in utan att banken tex säger att nu har du betalat klart...Nej då de ser en lönsamhet i att behålla dessa vidriga räntor tickande så att man ALDRIG BLIR FRI från sin skuld.
Så även när du betalt till sist, de du trodde du var skyldig, så kan du ha en kvarvarande skuld på 15000 kr för räntor på räntor på räntor....
Detta är de som väntar de stackare som nu sparkats ut ur sjukförsäkringen, detta är vad jag drabbades av för 15 år sen..jag kommer aldrig bli fri, för jag har inget att betala med....roligt, nej tvärtom-jag önskar inget högre än att jag kunde göra mig fri från mina skulder..men jag vet inte hur de skulle kunna lyckas.. VET DU??


Nu sitter en man och skriver en pjäs om denna situation, byggd på berättelser ur verkligheten.....jag hoppas verkligen att budskapet når ut, att NI som inte är sjuka eller skuldsatta kan förstå att det inte handlar om lata parasiter som inte vill göra rätt för sig utan om desperata människor som inget hellre vill än att kunna göra allt rätt och arbeta och vara friska...


Vakna medmänniska och se din bror och syster för vad de är..medmänniskor, inte parasiter på samhället eller svulst i statistiken....människor som behöver ditt stöd och din hjälp att få tillbaka rätten till ett liv.....för den som säger att en sjuk person som INTE KAN arbeta ska skylla sig själv, om h*n hamnar i skuld, efter utsparken från försäkringskassan, den människan saknar empati och förmåga att sätta sig in i hur det är att vara där...den människan saknar även förmågan att tänka att detta kan ju drabba mig.....


kramlikram på er därute...tänk

fredag 20 maj 2011

Jahaja

Försöker att flytta min blogg från aftonbladet som nu lägger ner sin bloggtjänst-får inget att fungera,varken denna blogg eller nån annan verkar vilja importera mina tidigare nedskrivna sidor, så jag får väl kopiera och föra över dom en och en från datorn hit....onödigt jobbigt men vad ska jag göra???

Så ni som läser får ursäkta om mina tidigare inlägg på AB kommer lite i fel ordning hädanefter....
Kramelikram från mrsfinelady