Fick vara med om en riktig gråt attack idag....tårarna föll, ett under att nerverna höll...
Kändes som hjärtat skulle brista av...ja av vad egentligen??
Det var som att slitas upp in ifrån och ut.....smärtan, oron och ångesten bara greppade tag om hela min själv....de kändes som jag var ensam i hela världen....att där ej fanns någon för mig.
Så svårt har det inte känts på mycket länge, måste ha varit att jag berättade så mycket om mig själv i fredags, måste varit de som triggat alltihop- jag vet inte..
För de av er som inte känner mig så kan jag berätta att jag tillhör gruppen som blev intervjuad av vanvårds utredningen inom sociala barn omsorgen, en av de som hoppas få rätt till ersättning för att kunna (om möjligt) skriva en bok om vad socialen inte ska och borde göra när de gäller utsatta barn..
Jag berättade även lite om varför jag hamnade på barnhemmet......vad min söta styvbror gjorde mot mig *ironi*...övergreppen....och om vården som blev förvaring och nya övergrepp begångna av andra ungdomar som var där för att de inte fungerade hemma.......om övergreppen från personalen som tvingade oss att städa trapphus kl 0600 på morgonen lördagen efter skolavslutningen, för att statuera exempel....mmmm listan kan göras lång...att vi räddat en kille från att hamna i trubbel de ansågs tydligen betraffningsbart...och precis ALLA fick städa..det var efter 1980 det hände, nu hoppas jag på upprättelse för mig och mina med systrar och bröder efter 1980, att även vi får upprättelse...
Ja så kanske var det smärtan över det som varit som äntligen börjar att släppa, jag vet inte..min psykolog sa något sådant iallafall, när jag talade med henne-att jag inte gett mig tid att sörja, ta tid för bara mig...så kanske..
Kramelikram på er därute och vill ni skicka gärna styrkande tankar till mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar